Allt för dig

En varm andning mot kinden. Hon ville, hon ville så gärna. Hon såg hans längtan, kände hans läppar mot sin hals och hans händer i hennes hår. Men hon kunde inte, hon kunde inte besvara hans längtan. Hon ville, hon ville så gärna. Hon såg på honom, såg hans starka armar, hårda varma kropp och häftiga andhämtning. Hon kände honom, tyckte om honom så varför kunde hon inte, varför kunde hon inte besvara hans känslor, hans åtrå. Hon ville, hon ville så gärna. Han log mot henne, hon kände han välbekanta doft och kände sig trygg. Hans ögon glittrade och det kliade i hans fingrar. Han ville, han ville så gärna röra vid henne. Hon kunde inte låta bli att le tillbaka. Hon kände honom, tyckte om honom så varför, varför kunde hon inte besvara hans heta känslor. Hon ville, hon ville så gärna. Han tog hennes leende som ett medgivande och började sakta klä av henne kläderna. Han log uppmuntrande. Hon försökte, hon ansträngde sig att verka villig, att inte rysa när kylan träffade hennes hud. Hon ville, hon ville så gärna. Han kysste varje cm meter av hennes kropp. Hon blundade och försökte att jaga bort illamåendet. Hon kände honom, tyckte om honom och visste att han både skulle vara öm och omtänksam. Hon skulle inte lida, inte som förut. Det skulle vara annorlunda. Så varför, varför kände hon sig så avklädd, rädd och äcklad? Hon ville, hon ville ju så gärna. Han var försiktig och försökte att göra det bekvämt för henne. Kände han hennes tvekan så brydde han sig inte? Han vill, han vill så väldigt gärna. Han har längtat så länge, velat så länge. Hon ville, hon ville så gärna. Han såg henne ligga, kall och stel under honom. Han kände hennes motvilja och motstånd. Hon var som en livlös docka, väntande på att allt skulle vara över. Han skämdes. Men han ville, han ville så gärna. Han tog hennes kropp, hörde henne skrika under honom medan han red henne vilt. Hon ville inte, hon ville inte alls… SLUT