FESTEN

Jag vakande med en sur smak i munnen och med en sjujäkla huvudvärk och hade ingen aning om vart jag var. Jag grimaserade illa och smakade med munnen medan jag såg mig omkring och försökte orientera mig. Jag verkade befinna mig i en skrubb av något slag. Jag kände lukten av skurmedel och andra starka dofter och jag kunde se flera städredskap där jag satt på golvet lutad mot en kall grå vägg. Jag huttrade till och började gnugga händerna. Jag såg ner på mina fingrar de var långa och smala och om jag tittade noga kunde jag se att alla mina naglar var trasiga och korta. Jag rynkade pannan. Vad var det egentligen som hände igår? Jag försökte resa mig upp i mörkret, kanske hitta en kontakt att tända lampan med. För jag var säker på att det måste finnas en lampa. Att resa sig var inte det lättaste. Hela min kropp värkte och mina muskler ville inte lyda mig. Mina ben propsade på att vika sig och huvudvärken gjorde det inte lättare. Jag fick försöka flera gånger innan jag gav upp. Jag hade till och med försökt att resa mig genom att stödja mig på hyllorna som var uppskruvade på väggen men med det hade också misslyckats. Mina armar värkte, min rygg och mina ben värkte och benen värkte det. Jag koncentrerade mig och försökte minnas vad som hände under gårdagen. Jag minns hur jag gjorde i ordning mig för att gå till en fest som en kompis hade tipsat mig om. Jag spenderade timmar med att välja ut kläder och att sminka mig. Jag blev aldrig riktigt nöjd och irriterade både mamma och pappa som tyckte att jag betedde mig väldigt fånigt. Tillslut bestämde jag mig för ett par åtsittande svarta jeans, svart var aldrig fel, och en liten topp i vitt som knappt dolde magen och med som man snörade där bak så att det skulle sitta åt, lite som en korsett fast betydligt modernare. Jag visste att jag såg bra ut när jag skulle gå, jag hade på mig en snygg skinnjacka och var läckert sminkad med ett rött läppstift, svart fyllig maskara och en skuggig ögonskugga. Jag bar håret utsläpp i vågor över ryggen och i öronen hade jag stora ringar. Jag minns hur jag log mot spegelbilden en sista gång innan jag tog min väska och gick ut gnom dörren. Jag fick skjuts av min kompis äldre pojkvän som körde oss i hans ganska nergångna bil. Min kompis var lika uppklädd som jag och minst lika upprymd och förväntansfull. Detta var våran första riktiga fest. En fest då man inte bar party hattar och lekte fåniga lekar som fickdamm eller nått. Nej, det här var en fest då man dansade med killar, drack alkohol till man trodde att man skulle spy och bara hade ass roligt. Festen fick jag veta hölls hos Mike, han bodde i ett villa område, hade ett stort hus och en stor tomt och det bästa av allt hans föräldrar var i Spanien en vecka. Vi skulle få huset alldeles för oss själva. På vägen stoppade vi hos Mirakel Kalle som han kallades, vi gav honom några sedlar och hade snart flera flaskor sprit med oss i baksätet. Jag och min kompis Sanna började förfesta, vi körde ju trots allt inte. Vi mixade vodka med coca-cola i plastmuggarna vi hade med oss sedan drack vi girigt upp. Genast blev allt så mycket roligare och det var som om i inte kunde sluta skratta. När vi väl kom till Mike var vi redan ganska lulliga och vi snubblade ur bilen. Sannas pojkvän tog henne i armen och jag fick gå ensam. Tillsammans gick vi genom dörren som var öppen. Musiken dundrade genom väggarna och glasskåpen darrade. Något Mike inte verkade så bekymrad över då han satt i soffan och hånglade med en tjej. Henne kände jag igen från skolan, hon gick i nian liksom jag men hon var betydligt mer populär än jag och jag gissade att det här var långt ifrån hennes första riktiga fest. Jag försökte att inte stirra på dem allt för mycket även om synen av dem hånglandes på soffan fascinerade mig. I början satt jag mest i en annan soffa och drack medan Sanna dansade med sin pojkvän till någon långsam låt som spelades på högsta volymen. I början hade det höga ljudet stört mig men efter någon time eller så brydde jag mig inte särskilt mycket. Men sedan, det var då det roliga började, då Philip bjöd mig upp och vi började dansa. Först kändes det lite obekvämt att stå honom så nära men sedan njöt jag av värmen och av doften av hans rakvatten. Jag höll armarna om honom och han om mig och vi dansade till flera låtar innan vi satte oss ner i en soffa. Vi drack lite och pratade lite. Han undrade vilken skola jag gick i och han berättade att han redan slutat skolan och att han nu jobbade. Jag kände hur jag blev mer och mer tung i huvudet och ändå drack jag bara mer och mer. Jag protesterade inte när Philip lade sin hand på mitt lår och började smeka mig inte heller när hans tunga letade sig in i min mun. Om jag hade varit nykter hade jag säkert oroat mig över hur jag skulle göra, hur man egentligen kysstes på riktigt. Jag hade visserligen sett folk göra det många gånger men jag hade inte riktigt gjort det någon gång själv. Men nu påverkad av alkohol och inte riktigt medveten om allt som föregick runtomkring så lät jag mig bara ryckas med. Jag minns hur vi gick upp på övervåningen och in i Mikes föräldrar sovrum. Jag tror att vi låg i deras säng och hånglade lite. Kanske smekte han mina bröst. Jag är inte säker på om jag gillade det. Inte ens nu, liggande på golvet i en städskrubb med huvudvärk och värk i kroppen har jag kommit underfund med om jag gillade att han tog mig på brösten. Hur fortsatte kvällen? Det kändes som om det var en mur som hindrade mig från att komma ihåg vad som hände senare. Låg jag med Philip? Jag kände hur osäkerheten fyllde mig. Hoppas jag inte låg med Philip, tänkte jag medan jag kände hur paniken kom krypande. Jag fortsatte att försöka minnas som hände sedan. Men inget kom. Istället blickade jag ner på mina trasiga naglar. Jag kunde inte se så mycket i mörkret. Då kom jag att tänka på min väska. Vart var den? Låg den bredvid mig kanske? Jag försökte se mig om efter min väska. Men det var inte så lätt då det var så mörkt. Istället trevade jag med mina händer runt omkring mig där jag satt, men ingen väska och därmed ingen mobiltelefon och därmed ingen hjälp. Minuterna hade tickat iväg sedan jag vaknade och jag började känna mig både förtvivlad och rädd. Jag svor högt medan jag kände hur tårarna samlades i mina ögon. Vad skulle ta mig till, frågade jag mig och lät tårarna rinna ner längst mina kinder. En tår fastnade i min mungipa och jag kände den salta smaken i min mun och jag insåg hur hungrig jag var. Jag hade inte ätit nått sedan klockan fem igår. Visserligen hade jag ingen aning om hur mycket klockan var nu. Inte förrän nu upptäckte jag hur smutsiga mina jeans var. Längst ner på smalbenen så satt intorkad lera. Det regnade ju igår och marken hade blivit lös och kletig. Jag måste ha varit ute efter att jag hånglat med Philip. Plötsligt får jag en galen impuls, tänk om jag skulle äta leran. Jag resonerade så, jag var ju hungrig och inlåst utan en aning om när jag skulle tänkas komma ut. Men ändå kunde jag inte förmå mig till att skrapa bort lera från byxbenet och stoppa det i munnen. Jag rös till och med av bara tanken. Jag kunde ju faktiskt ropa på hjälp. Något som borde ha varit min första reaktion. Ändå kändes det så jobbigt att prata än mer ropa. Jag hade ingen ork i kroppen. - Hjälp, började jag smått men tveksamt. - Hjälp, fortsatte jag lite högre med samma tveksamhet. - Hjälp! Hjälp mig någon! Skrek jag sedan. Jag fortsatte ett bra tag och var på väg att ge upp hoppet då ingen kom. Jag hörde hur låset vreds om. Dörren öppnades och ljus strömmade in. Först blev jag bländad men efter att jag blinkat några gånger kunde jag se klarare. Det var Mike. - Vad gör du här? Frågade han mig förvånat. Jag började nästan gråta. Jag vet inte varför jag var inlåst här! Ville jag skrika. Istället bad jag honom att hjälpa mig upp. - Jag kan inte stå, gnällde jag. - Kom. Mike tog mig under armen och drar mig sedan upp. Städskrubben visade sig ligga i källaren så vi var tvungna att ta oss upp för en brant trappa innan vi kunde komma till övervåningen. Han skjutsade mig hem. I veckor efteråt undrade jag vad som hänt. Ingen verkade veta och om de visste så sa dem i alla fall inget. Men jag fick en aning då jag flera veckor senare upptäckte att jag väntade barn…

Slut